Församlingsföreståndare
1907-1915 Alfred Säther
|
Så började det:
Flera stora svarta böcker berättar om Baptistförsamlingen Immanuels historia. Välskrivna protokoll med vackra handstilar och med ett språk som visar hur man talade och skrev för 100 år sedan. När man läser upplever man sig nästan som deltagare i församlingsbildandet, då beslut fattades om vad man skulle se som viktiga området för församlingens liv och arbete. Man känner också en samhörighet, en glädje och en tacksamhet att få vara med idag.
I Örebro fanns redan 2 baptistförsamlingar: Örebro första i Betelkyrkan och Örebro andra i Filadelfiakyrkan. Den 12 augusti 1907 ”utträdde” 32 medlemmar ur församlingen i Betel för att bilda Örebro Tredje Baptistförsamling (Immanuel). Motiveringen för utträdet var att flera kände ett ansvar för den växande stadsdelen på Väster.
FÖRSAMLINGSBILDANDET.
I ett hem på Drottninggatan bildades den nya församlingen den 21 augusti 1907. Alla 32 var närvarande, 19 kvinnor och 13 män. Dessutom deltog några inbjudna: tre från Betel, pastor John Ongman och tre ”bröder” från Filadelfia samt pastorerna G.E. Bjurström, Hallsberg, O.L. Björk, St. Mellösa och John Ytterberg, Lännäs. Dessa tio män nämns i protokollet ”jämte fru Hanna Ongman”, alltså 11 närvarande gäster.
Representationen visar att man ville vara en del av den baptistiska gemenskapen även om man nu bildade en egen församling. Man anslöt sig också till Nerikes Distriktsförening av baptistförsamlingar, vilket i sin tur betydde att man var en församling inom Sällskapet Svenska Baptistmissionen, nuvarande Svenska Baptistsamfundet. I stort sett verkar allt ha gått fridfullt tillväga, även om somliga, som inte var med, tyckte att det var tillräckligt med de församlingar som fanns.
Johan Ongman ombads att leda förhandlingarna och Bjurström, Hallsberg blev sekreterare. I protokollet skrevs: ”Pastor Ongman förklarade sig villig att tjena i Herrens namn, talade så en stund med ledning av det lästa (Efes. E:1-16, om den andliga enheten och om hur Kristi kropp byggs upp) Hade varit med vid bildandet af församlingar både i Amerika och i Sverige. Sade att tre ting äro nödvändiga för framgång i företaget: 1a Har Gud kallat mig att utföra denna sak? 2dra Är det Guds tid nu? 3dje På vad sätt skall jag börja? Äro dessa tre ting klara då är allt klart. Gud skall sedan röja väg”. Han uppmanade också de samlade att vara beredda på prövningar och att vara ”ett hjärta och en själ. Är Guds ord er lag så går det väl”.
Man beslutade om församlingens namn: Örebro 3dje baptistförsamling. Funktionärer valdes och man beslutade i några praktiska frågor. ”Härpå fattade man varandras händer” under det att man överlämnade församlingen och sig själva i Guds händer. En första insamling gjordes och blev 177 kr och 50 öre.
FÖRSTA FÖRSAMLINGSMÖTET.
Dagen efter församlingsbildandet hölls det första församlingsmötet. En ”ordförandeklubba” överlämnades som gåva. ”Ordför. Br Röhlander hälsade församlingen och ”talade om de erfarenheter han gjort som sekreterare i första församlingen och framhöll: ”Må vi alltid hålla före att vi, hvar och en för sig äro nödvändiga att vara med; ej tänka, att mig förutan går det nog ändå, utan må vi ha ansvarighetskänsla samt vara punktliga och må vi vid diskussionerna visa att vi äro med samt lifligt deltaga i röstningen, ja, taga del af fullaste hjerta”.
Flera goda råd framfördes. ”Br A.V. Löfgren uttalade önskan om att alla måtte försöka samlas långt framme i möteslokalerna och ej taga plats långt ned så vi kunna höra väl.” ”Fru Muhr m.f. uppmanade till att artighet och höflighet må ligga enom varmt om hjertat.”
Man valde lärare och andra funktionärer för den söndagsskola man skulle starta. 14 medlemmar engagerades. Redan 1 sept. hölls söndagsskola i Arbetarföreningens lokal. Inte mindre än 32 flickor och pojkar var med.
PASTOR KALLAS
En stor fråga vid första församlingsmötet var ”frågan om predikant och pastorsval”. Att man i samband med tankarna på församlingsbildande även tidigt haft med denna fråga framgår av protokollet som på denna punkt börjar: ”Br. A.W. Löfgren yttrade. Jag förslår pastor Alfr.
Säther, Vingåker. Tror att vi har rätt att återbörda honom, hans verk var ej slut här i samhället med den korta tid som han var här; och vår församling som är ung och svag behöfver en kraftig ledare.” Två bröder instämde. Ordförande ”erinrade om fabrikör B. Eklunds råd vid församl. bildandet: att så långt möjligt befria församlingsläraren från församlingens ekonomiska affärer”. ”Härpå beslöts enhälligt att kalla pastor Alfr. Säther, Vingåker att blifva församlingens pastor”.
Ordföranden föredrog sedan ”ett förslag till kallelse hvilket antogs och fick sekreteraren i uppdrag att renskriva det” Väl förberett! I brevet står: ”efter moget övervägande och bön till Gud, att gifva oss den rätte mannen, i Guds namn enhälligt såsom en man, beslutat att härmed kalla Eder, pastor Alfred Säther, att komma och blifva Örebro 3dje Baptistförsamlings föreståndare och predikant.” Säther hade en kort tid verkat i Örebro och ”vi tyckte oss finna att ni under Eder härvaro hade ett lefvande intresse för verksamhetens utbredande i Örebro.” Man citerar Bibelns ord i Apg. 16:9 ”Kom över och hjälp oss.” Församlingen önskar att platsen tillträdes 1 december. ”Angående lön etc. torde vi sedan få talas vid.” Brevet är underskrivet av sju personer.
Sex dagar senare är det församlingsmöte igen. Då är pastor Säther närvarande. Han håller ett anförande utifrån bibeltexten om hur Mose sände spejare in i Kanaans land som israeliterna var på vandring till. En väl vald text för detta tillfälle! Ett långt samtal följde mellan församling och pastor, inte om bibeltexten, utan om kallelsen till Örebro.
Enligt protokollet låter det i fortsättningen som om han redan beslutat sig för att komma. Eller är det församlingens fasta övertygelse som speglas? Nu diskuterar man lämplig tid för tillträde: 1 dec. eller 1 mars. Denna debatt blir den stora frågan som refereras på fyra sidor i protokollsboken. ”Vi kan inte vara utan lärare” säger någon. Säther ser det som ett bekymmer att han varit så kort tid i Vingåker. En broder Pettersson svarade då: ”Vingåker bör vara tacksamma för hvad de fått”.
Två veckor senare fick församlingen svar från pastor Säther. Han kom i dec 1907, var då 27 år och blev kvar till 1915, då han flyttade till Gävle. Han dog vid 57 års ålder. I en minnesskrift betecknas han som ”en av baptistsamfundets främsta talare.”
VAR SAMLADES MAN?
Vissa mindre samlingar höll i hemmen. Flera lokaler nämns: Blåbandsföreningens, Arbetarföreningens och Godtemplarlogen Olaus Petri ”å Vester”. För den senare betalade man 3 kr och 50 öre per gång. Söndagsskolan samlades tydligen i en lokal på östra stadsdelen. Man hyrde en orgel ”mot afgift av 4 kr. per månad”.
Behovet av en egen lokal märktes snart. Många kom till de offentliga mötena. Församlingen växte. Redan en månad efter bildandet av församlingen står följande: ”Br. Löfgren meddelade hurusom han och Br. C.E. Pettersson m fl ordnat med tomt och muntligt gjort upp med gårdsegare Hjelm om köp av hans gård 9 Kilsg. Och 16 Ekersgatan med tanke på att församlingen där kunde uppföra en kyrka, men att denna uppgörelse återgått på grund av tomtens olämplighet. Sedan hade de talat med skollärare Lundberg om en tomt Ekersgatan 15, vilken han och en Halldin ägde, men avtalet strandade på att Halldin fordrat högre belopp, 9000 kr. Man önskade att få köpa denna tomt och i nya förhandlingar fick man tomten för 8.700 kr. Då var också ”brandmuren inräknad”. Tillträde kunde ske 1 mars 1908.
Nu hade man tomt. Kyrka skulle byggas. Men var fanns pengarna? I rapporter från gudstjänster och församlingsmöten står skrivet: ”förra söndagen 8.33, 20.14 osv. Det meddelades att ”en syster insamlat 112 kr för en blivande kyrka”.
Mitt i allt detta skulle ett par gifta sig. En norsk pastor besökte församlingen och vädjade om bidrag till kyrkbygge i Drammen. Beslutades att ge halva söndagskollekten. Den blev något över 8 kr och gåvan till Norge blev då 4 kr. En pastor Länsberg från Bohuslän uppmanade att bedja och ”att församlingen bör ifrån början gifva för missionen.”
Och pengarna kom. Genom bidragsteckning till byggnadsfonden insamlades cirka 30.000 kr. I mars 1908 satte man igång att bygga och 10 jan 1909 invigdes Immanuelskyrkan, som ännu står på sin plats. Slutsumman för allt dvs för tomt, inköp och bygge blev 59.700 kronor.
När kyrkobyggnaden fyller 100 år om ett och ett halvt år kan vi återkomma.
En otrolig aktivitet präglade den nya församlingen. Första året startade blandad kör och strängmusik. Senare tillkom damkör, mandolinorkester, sångarkamraterna, blåsorkester och gosskör. Då församlingen firade sitt 5-årsjubileum år 1912 var medlemsantalet närmare 300.
1933 var ett väckelsens år då många kom till tro. Åren 1930-1937 välkomnades omkring 500 personer till församlingen.
Men även nedgångs- och prövotider har förekommit. En svår konflikt uppstod när församlingen beslutade att lämna Baptistsamfundet och endast samarbeta med Örebromissionen. Ett 40-tal personer lämnade församlingen och bildade egen.
Allt detta och mer därtill under första halvan av de hundra åren. Andra halvan av seklet har också mycket kommit till och del har förändrats.
Den internationella missionen blev också en del av församlingens liv. Offer för missionen och underhåll för missionärer ingår. Mycket vore att tillägga, men här är inte plats att skriva om allt som skett under de 100 åren. Uppdraget var att teckna hur det gick till under den första tiden.
Till sist: När jag läst och skrivit om den första tiden har jag känt stor gripenhet och upplevt en gemenskap med alla dessa, som jag aldrig har sett och inte vet mycket om. Men deras kärlek till församlingen och deras engagemang tar tag i mig. Så upplever jag denna gemenskap också idag och tackar innerligt Gud för att jag får vara med. Leve församlingen!
Gustav Sundström
|